Om oss som arbetar på Stockholms parrådgivning

Vi som arbetar på Stockholms parrådgivning är av socialstyrelsen legitimerade psykoterapeuter, vilket medför ett eget personligt ansvar för det klientarbete vi bedriver.

Vi arbetar med kommunal och privat familjerådgivning, vilket inkluderar parsamtal och parterapi, men arbetar också med individuell psykoterapi. Vi har yrkeserfarenheter från socialtjänst, vuxenpsykiatri, Bup, behandlingshem och verksamhet i egen regi. 

Utöver familjerådgivning finns i vår grupp erfarenhet av psykoterapi, psykosocialt behandlingsarbete och gruppterapi. Många av de vi har kontakt med har en psykiatrisk diagnos, andra har mer existentiell problematik eller brottas med svårigheter av olika slag.  De problemområden vi möter kan handla om våld, missbruk, kris och trauman, men också många som vill komma vidare i förståelsen av ig själv, sitt beteende och hur de kan fungera bättre i vardagen, med sig själva och med andra.  

Vi har gjort barnutredningar inom socialtjänsten och psykiatriska utredningar på Bup, och arbetat med föräldrar individuellt och i grupp. Vår gemensamma utgångspunkt är att se samtalet som en verksam kraft för förändring. Vi anser att människan är dynamisk, det vill säga inte konstant, utan att människan besitter en förmåga att förändras. Ibland behövs hjälp utifrån för att bli varse sina bromsklossar och försvar som hindrar oss från att lösa såväl egna som relationella svårigheter och få ett mer harmoniskt liv. 

Inledningsvis kartlägger och planerar vi utifrån parets behov och önskemål. En del av vår metodik är att tillsammans med paret utvärdera samtalen, så att det blir ett meningsfullt arbete.

 

Vi arbetar efter följande metodik

Psykodynamisk

Syftet är att ge klienten ökad kontakt med, och kunskap om, hur hen fungerar i relation till andra och till sig själv och därigenom minska psykiska symtom samt förebygga att de återkommer.

Psykodynamisk psykoterapi är ett samlingsnamn för terapiformer med grund i psykoanalytisk teori och ett humanistiskt synsätt. Grundtanken är att människan har ett omedvetet inre liv som huvudsakligen formats av nära och viktiga relationer under uppväxten, och att relationer och anknytningen till andra fortsätter att vägleda under livet. Omedvetna försvar mot störande känslor, rädslor och inre konflikter leder till psykiska symtom och begränsningar. Ordet ”dynamisk” betonar att individers inre liv på så vis kan vara mer eller mindre i balans.

Arbetet är ett gemensamt undersökande av hur och varför klienten har hamnat ur kurs. Genom olika interventioner och observation av hur relationerna utvecklas i terapirummet är målet att ge klienten en möjlighet till insikt om hur hen själv fungerar vad gäller rädslor och försvar, och om möjliga lösningar.

I en parterapi ges stort utrymme för var och en att ge sin berättelse om sig själv och relationen. Terapeutens uppgift är att hjälpa den som pratar att komma vidare och djupare i ett reflekterande om hur hen själv påverkar relationen, och att nya insikter skall träda fram, som till exempel hur egna problematiska livsmönster påverkar relationen till partnern och hur hen är en del i till exempel en dysfunktionell kommunikation. Den lyssnande partnern kan också behöva få hjälp att lyssna öppet och aktivt och försöka pausa sin egen uppfattning och förstå partnerns.  

Emotionellt fokuserad parterapi (EFT)

Emotionellt fokuserad parterapi (EFT) är en metod för parterapi med starkt forskningsstöd. Metoden skapades under 1980 talet av Dr Sue Johnson och har fortsatt utvecklats genom ICEEFT – International Center for Exellence in Emotionally Focused Therapy.

EFT är en integrativ metod vilket innebära att den bygger på flera metoder och teorier som anknytningsteorin, de humanistiska- och de systemiska psykoterapierna. Som namnet visar på är det emotionerna som skapar låsningen i en krisande relation och det är även emotionerna som är nyckeln till en bra och trygg relation.

Systemisk

Teoretiskt grundar sig familjeterapin på systemteorin. Den innebär i korthet att i ett mänskligt system är helheten alltid mer än summan av delarna. Delarna i ett system hänger samman i ett ömsesidigt samspel, där alla delar påverkar de andra. Sker en förändring i en del av systemet så påverkas också de andra delarna.

Under samtalen får var och en som deltar förklara hur hen ser på familjen eller paret och vilken förändring hen önskar. De får också uttala vad de tror är orsaken till problemen och komma med lösningsförslag. Tanken är att lyssna på varandra på ett nytt sätt, utmana gamla mönster i kommunikation och beteende, samt ge varandra nya roller.

Metoden går ut på att skapa nya berättelser, att alla deltar i ett gemensamt arbete och att bilda ett team mot problemen. Lyckas vi se på ett problem på ett nytt sätt kan vi också bli öppna för att tänka på ett nytt sätt, vilket kan leda till en förändringsprocess. Vi kan lämna fastlåsta positioner och dålig kommunikation, vilket är en förutsättning för att kunna lösa svårigheter som paret eller familjen ställs inför.

KBT

Fokuset ligger primärt på att direkt angripa dysfunktionellt beteende, som skapar problem i relationen. Inledningsvis kartläggs de beteenden som anses vara ett hinder för individen eller paret. Beteenden som behöver förändras för att man ska kunna lösa konsekvenserna som beteendet leder fram till.  Psykoedukation används för att informera om karaktären hos de problem som beskrivs, delge hypoteser om orsaker och vidmakthållande faktorer. Vilken motivationsfaktor som ligger bakom beteendet, vilket kan vara att beteendet kortsiktigt leder till en ångestlindring.

Terapeuten beskriver behandlingsmetoden och rätar ut eventuella missuppfattningar kring problematiken. Dessa pedagogiska inslag lägger en grund för vidare KBT-interventioner. Den grundläggande metoden är exponering, det vill säga att personen i lagom dos väljer att stå ut med ångesten, känna den och få en erfarenhet av att inte lösa ångesten genom att utföra det på lång sikt icke önskvärda beteendet.

Paret kan få hemuppgifter, som exempelvis kan handla om att göra systematiska observationer av sitt tänkande och agerande eller hur de kommunicerar med varandra. Det kan också handla om att på egen hand undersöka och ifrågasätta egna tankemönster eller prova nya färdigheter, som utvecklas under terapins gång.