Styvfamiljen är en vanlig och modern familj. Den innebär ofta att systemet av inblandade personer kan var stort, med de egna och den andras barn, sin egen expartner och den andras expartner. Hur separationerna gått till och om man lyckats komma igenom på ett bra sätt, spelar sannolikt en betydande roll i styvfamiljens förutsättningar att bli en fungerande familj.

Barnen skall förhålla sig till flera vuxna, vilket kan vara en tillgång när det fungerar bra, eller bli en belastning om konflikter utvecklar sig till låsningar. Föräldrarna skall förhålla sig till varandras barn, eller så har den ena föräldern inga egna barn. Att känna efter hur det känns och för sig själv få lov att acceptera de egna reaktionerna av till exempel avund, utanförskap och maktlöshet i relationen till andra i systemet är viktigt för att sedan kunna prata med varandra om det som uppstår. Att kunna och få tillåtelse att prata om det som skaver, oroar eller irriterar är att ha en öppen dialog med varandra.

Barn behöver båda sina föräldrar. Det är sällan eller aldrig ett barns beslut att föräldrar ska skilja sig – men lite äldre barn kan inse att det är det klokaste som sker när föräldrar inte längre klarar av att leva med varandra. Barn har rätt att även efter en skilsmässa ha tillgång till båda sina föräldrar.

Det kan vara så att barn och vuxna är i otakt i sitt skilsmässoprojekt. En förälder är kanske klar med sin separation och gärna vill introducera sin nya partner, medan barnet kanske befinner sig i sorg och ilska och inte alls är mottaglig för mammas eller pappas nya partner.